Två mystiska månader i Indien

Jag befinner mig nu i Indonesien och vad som tagit mig hit beror på en mängd olika sammanträffanden. Kanske är det på grund av ödet eller kanske på grund av Dubais nitiska regler när det gäller att slussa passagerare till andra länder. I sista stund fick vi reda på att vi behövde en returbiljett för annars skulle de inte släppa iväg oss. Med nöd och näppe hittade jag ett flyg från Indien som jag kunde visa för personalen på Dubais flygplats och de lät oss boarda planet. Flygbiljetten jag hade köpt var till Jakarta.

Resa utan planer
Äntligen har vi landat i Indonesien efter två intensiva månader i Indien. Sättet vi reser på är simpelt: inga kortsiktiga planer och fullt förtroende för att allt är bra. Detta recept tog mig till Indien, detta recept tog mig från Sverige och alla andra äventyr jag råkat ut för det senaste året. Personligen har jag aldrig haft en dragning till Indien men vem är jag och säga nej? Jag träffade ett par på en vipassanakurs i Chile och de rekommenderade ”Kerala” i Indien. ”Varför inte?” blev min respons.

Kerala – God’s own country

Vi landade i Kochin runt 21 på kvällen och det var becksvart ute. Flygplatsen var dekorerad med vackra färger och elefanter. Vi hade inget hotel bokat så vår enda förhoppning var taxichaufförerna på utsidan. Efter en del strul med språket hamnade vi i Fort Kochi, en stad som ligger knappt två timmar från flygplatsen. Vi checkade in på första bästa Home stay och kunde sedan vila ut efter en lång resa. Jag tror taxichauffören var lite sur då han gav oss en kommentar i stil med ”Ingen kommer till Indien utan planer”.

Meditation och Yoga
Nästa dag strosade vi runt i den lilla staden och hittade en restaurang uppe i en takvåning som också visade sig vara ett Home Stay. Vi gillade atmosfären och bestämde oss för att bo där istället. Vi kom till Indien för att meditera och med förhoppningen om att lära oss yoga, allt annat lämnade vi öppet. De kommande dagarna ägnade vi åt att andas in hög luftfuktighet, äta fantastiskt mat och släcka törsten med läskande kokosnötter.

Tiden kom då det var dags att leta efter ett yogacenter. Efter en snabb googling tog jag det första och närmaste yogacentret vi kunde hitta och det låg bara 400 meter från där vi bodde.

Yogin utan skelett och leder
Vi kom dit sju på morgonen och klassen började strax därefter. Yogaläraren kunde böja sin kropp på alla tänkbara och otänkbara sätt och han pratade endast om existens och egots illusoriska natur. Klassen varade i 3 timmar och minst hälften ägnade han åt att prata om mänskligt lidande och lösningen på alla problem. Jag förstod direkt att jag hade hamnat rätt.

Efter klassen bjöds det på hemlagad Yogi-mat (veganskt) och där fortsatte vi samtalen. Det är ovanligt att möta personer med så god förståelse för livet som den här yogamästaren. Med 25 års erfarenhet och 10 timmars daglig meditation är det inte konstigt att han har en djupare förståelse för vad som är sant och inte. När vi satt och åt noterade jag hans ögon. Dem var tomma. Det fanns ingen person bakom ögonen men ändå utstrålade dem fred och kärlek. Vi tittade intensivt och oavbrutet i varandras ögon utan att blinka medans konversationen fortsatte. 

Vi kom till yogacentret i sista stund. I början på nästa år lämnar han allt bakom sig för att tillbringa resten av sitt liv i en grotta. Han förklarade att han var färdig och det enda som återstod var att sätta sig i tystnad bort från civilisationen och förenas med alltet.

Välkomna möjligheter
Vi återkom varje morgon och vissa dagar kom vi även till kvällspasset. Efter ett tag berättade han om hans lärarutbildning som var planerad. Vår budget var inte anpassad för att utbilda oss till yogalärare men det spelade ingen roll för honom, vi var välkomna ändå!

Timingen var perfekt då lärarkursen skulle börja ett par dagar efter vår planerade 10-dagars Vipassana kurs. Vi tränade yoga varje dag fram tills meditationskursen. På vägen hem från Vipassana hann vi besöka en stad i djungeln där människor och apor levde sida vid sida. Dock var aporna inte omtyckta då de ständigt stal mat från marknaden men Tracy och jag hejade såklart på aporna! Vi stannade en natt i apstaden innan vi återvände till yogacentret för utbildning.

Notera att apan är utanför gallret

Här kommer kursschemat för de som är nyfikna på en 10-dagars tyst meditations retreat:

04.00 Gonggong — väckning
04.30-06.30 Meditation
06.30-08.00 Frukost
08.00-09.00 Gruppmeditation
09.00-11.00 Meditation
11.00-12.00 Lunch
12.00-13.00 Vila och möjlighet till samtal med läraren
13.00-14.30 Meditation
14.30-15.30 Gruppmeditation
15.30-17.00 Meditation
17.00-18.00 Tepaus
18.00-19.00 Gruppmeditation
19.00-20.15 Lärarens föredrag
20.15-21.00 Gruppmeditation
21.00-21.30 Möjlighet att ställa frågor
21.30 Nattvila — ljuset släcks

Ofrivillig yogalärare
Väl tillbaka efter en givande vipassanakurs och apstaden flyttade vi in på yogacentret och bodde där under samma tak som yogamästarens familj. Under den kommande månaden såg schemat ut som följande:

Måndag – Lördag
04:45 Klockan ringer
05:00 Meditation
06:00 Andningsövningar, även kallat Pranayama
07:00 Meditation
07:30 Yoga
10:30 Lunch
11:00 Vila
12:00 Satsang, vedantafilosofi och yogateori
15:00 Meditation
15:30 Yoga
18:00 Middag
22:00 Läggdags
Söndag Meditation och vila

Vi tränade alltså yoga två gånger om dagen och vi fick även en fantastisk lärarutbildning. Vanligtvis utbildar han avancerade yogalärare men nu fick även vi chansen att ta del av hans tekniker. Så, ja! Otroligt nog kan jag numera kalla mig för yogalärare! Jag har dessutom redan haft yogaklasser här i Indonesien. Behöver du hjälp med att stå på huvudet så är det bara att hör av sig 🙂 

Möten med underbara människor
Mellan allt detta mötte vi många olika typer av människor från hela världen. Allt från vilsna eller psykotiska själar till metafysiker, yogamästare och en VD som jobbar med IT-säkerhet för amerikanska staten. Vi fick lära oss hur folket lever, vad de äter och vilka begränsningar de anser sig ha. Vad jag lärde mig under min tid i Indien är givetvis omöjligt att säga men jag antar att det är ca 10 års erfarenhet förpackat till två månader om jag jämför med mitt gamla liv. Livet är en process och vi slutar aldrig lära. Dock finns det några saker jag har fördjupat mig i och några saker jag kommer ta med mig:

  • Två månader i Indien är alldeles för kort
  • Jag skulle aldrig byta mitt liv mot någon annans även om jag kunde
  • Ignorans finns i hela världen
  • Oavbruten vegansk helmat är optimalt för kroppen och sinnet
  • Det är möjligt att leva och äta gratis om du är villig att utforska sanningen
  • Att gå upp tidigt varje morgon är nyttigt
  • Att duscha i kallt vatten är bra
  • Ignorans är det enda vi behöver bli medvetna om för att bota världens problem
Vegansk mat varje dag. Självklart äter man med händerna 🙂

Fokusera på din egen ignorans
När du går vägen, som inte är en väg, till din innersta kärna och upptäcker vem du är så bli inte förvånad om du plötsligt inser din egen ignorans. Det är så enkelt att titta på andra människor eller världen och döma hur ignoranta de är. Världen och människor är ibland korkade men mitt tips är att inte döma något innan du själv tagit reda på vem du är på riktigt. Vem är du att döma om du inte vet vem du är?

Ta reda på vem du är och omfamna de som fortfarande sover. Vad skall du annars göra?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *