Människan kommer aldrig vara perfekt

Som människor lever vi med motsatser och kontradiktioner som dagligen väcker motsägelsefulla känslor; livet är en mix av allt på en och samma gång. Perfektionism är att låsa fast det som är och förblir i rörelse.

Orimliga krav skapar lidande
Min resa och förankrande i naturen handlar om självreflektion och ifrågasättande för att alltid vara öppen för nytt lärande och nya insikter. Vem som helst kan peka utanför och säga att det ena eller det tredje har mycket att önska men jag försöker undvika att prata om uppenbara saker likt detta, istället vill jag förstå och acceptera de orimliga kraven vi ställer på oss själva men framförallt på livet i stort. I våra huvuden har vi tydliga bilder om hur världen och ens omständigheter borde se ut men när vi jämför denna bild med vad som faktiskt finns så är det ingen överraskning att vi upplever känslor av missnöje eller frustration. Känns det inte lönlöst eller kanske till och med lite galet, att skapa en mental bild och sedan bli besviken när den inte matchar med verkligheten? Ständigt faller vi offer för vår ändlösa fantasi.

Jakten på perfektion
Vi vill växa och bli större, starkare och kanske snyggare men framförallt vill vi ha mer fram tills dess att vi finner en plats och en tid att äntligen slappna av och njuta av livet så som vi fick lära oss att det skulle gå till. På ytan kan perfektionism se ut som något bra och aspirerande men i praktiken finner vi snart att det skapar frustration då det perfekta idealet fortsätter att befinna sig i horisonten oavsett hur långt vi redan har kommit. Perfektionism separerar och tar bort möjligheten för kärlek och förståelse, perfektionism skapar spänningar i kroppen som förtrycker och låser in den verkliga öppenheten som redan vilar inom oss. Människor väntar till sina sista andetag i hopp om att det perfekta idealet skall komma men till deras stora förvåning dör de i ett missnöje och önskan om en bättre värld blev aldrig uppfylld.

Våra idéer om perfektion är en fälla för missförstånd, frustration och separation.

Perfektion existerar men bortom tankar, idéer och koncept
Vår mänskliga aspekt lever i kontradiktioner och delen i oss som önskar kontroll försöker handskas med livets alla intryck så gott den kan men i det stora hela så finns det ingen möjlighet att individen kan mäta sig mot naturens kraft. Så länge individen letar efter perfekt kommer den aldrig upptäcka sin redan perfekta natur. När vi letar efter perfektion letar vi efter bättre omständigheter, förutsättningar och materiella tillgångar men där kommer vi aldrig att kunna finna det vi söker.

I individen vilar en formlös stillhet som evigt befinner sig i ett oförändrat tillstånd och vi kan luta oss in i detta för upptäcka något tryggt och kärleksfullt som aldrig har lämnat oss. Något som ännu inte har tagit form men som tveklöst inte går att förneka och som sitter på all potential. Kan vi upptäcka detta som vårat sanna ansikte kan vi också börja släppa taget om våra ytliga aspekter. Framförallt kan vi sluta försöka vara något som vi egentligen inte är. Kan vi se att allt vi önskar att vara är endast fantasier och ouppnådda krav som vi ställt på oss själva så kan vi börja älska vår mänskliga sida på ett ytterst intimt sätt. Vår innersta kärna går inte att se men i dess stillhet är vi alltid omfamnade av kärlek. Denna kärna utan former och attribut kan bäst beskrivas som perfekt och i vår essens är vi alla denna perfektion.

Hylla vår mänsklighet
Detta säger att vi kan upptäcka det som alltid varit sant med oss och allt annat som samexisterar i universum men paradoxen säger också att vi alltid kommer att vara individuella och unika individer. Unika människor med fel och brister! Problemet har aldrig varit att vi har brister, problemet har alltid handlat om att försöka göra någonting åt det. Från den perfekta källan av all potential är vi skapta och vi är skapta för att vara allt annat än perfekta. Perfektion är vårat ständiga ursprung, inte vår mänskliga kropp och sinne, dessa är under ständigt varande och bekommande. Men våra individer har alltid tillgång till evig och varm kärlek och för det behöver vi inte åstadkomma någonting. Detta är det allra bästa med att vara människa: vi behöver inte oroa oss för utgången. Vi kan lita på att det som placerade oss här får också att ta hand om utgången, det är inte upp till oss. Det enda vi kan göra är att ta fram denna kärlek i världen och tillsammans förvandla drömmar till fysiska upplevelser.

Vi kan alla upptäcka vår gemensamma varelse, allt från vår formlösa natur till kärlek, lycka och att lära oss att älska vår mänsklig aspekt. Tankar, fantasi, minne och känslor är en gåva och inte ett hinder men fram tills idag har vi vetat väldigt lite om hur vi skall tolka det vi upplever. Låt oss ha mod att möta det svåra och finna ljuset som alltid varit med oss. Låt oss lära att kärlek har ingenting med mitt eller ditt att göra utan att det är acceptans i sin renaste form.

Lämna en kommentar!

Följ min Facebook-sida för fler uppdateringar. Där kan ni Gilla och du kan även trycka på fb-knappen nedanför för att dela med vänner

May all beings be happy
May all beings be peaceful
May all beings be liberated

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *