Att alltid veta är en begränsning

Vårat sinne har en tendens att alltid vilja veta vad som händer och hur saker fungerar. Strävan efter att veta ligger i vår natur men bestämmer man sig för att utvecklas måste man bli bekväm med att inte veta.

Det pågår mycket tankeverksamhet i världen och för varje problem vi löser så dyker det upp flera nya som vi behöver ta tag i. Vi jagar lösningar på alla våra problem men vi inser inte att de aldrig tar slut och vi blir lika förvånade varje gång när det inte går som det var tänkt. De fallen man verkligen ansträngt sig för att det skall fungera kan man ändå ge sig fan på att det kommer upp nya problem på andra håll. Jag finner det fascinerande att vi jagar lösningar på ändlösa problem men saknar förmågan att se vår egen del i det. En stor missuppfattning är att vi måste veta för att kunna förstå och på så sätt finna tillfredsställelse.

När man har en vision så kan man omöjligt veta alla stegen på vägen för hade man gjort det hade man haft en plan och inte en vision. En vision bidrar med kreativitet och är dessutom mycket mer spännande en än plan. Bara jag hör ordet planera så kliar det i kroppen av tristess för till skillnad från en vision är en plan något som är platt, utstakat och tråkigt. En plan är något som är lätt att förstå sig på intellektuellt och är enkelt att hålla sig till. Hur är det då när man har en vision och saknar en plan?

Vet man vad man vill men saknar en plan är det lätt att paralyseras av osäkerhet och ignorera sina drömmar. Sinnets grundinställning är att den måste veta alla stegen på vägen för att kunna räkna ut en sannolikhet för att det skall fungera. Tyvärr är det alldeles för många människor som måste veta till 100% innan de vågar göra något och det tråkiga är att det gäller även vardagssituationer som att välja glass på menyn. Att inte kunna göra stora eller små val på grund av osäkerhet är en begränsning och hindrar en från att utvecklas.

Det är många visioner och drömmar som går till spillo varje dag för att människor tror att man måste ha en plan för att något skall förverkligas. Det viktigaste är en brinnande vilja, passion och lita på att det kommer fungera. Längs vägen kan det uppstå förvirring då man faktiskt inte vet vad allt kommer att leda till. Förvirring är tecken på utveckling och kan man acceptera att man inte vet men ändå fortsätta sin strävan kommer alla svar att visa sig. Livet är ett mysterium och ingen vet varför vi är här och vi kan inte förstå det heller. Att sträva mot något man tycker om leder till ett spännande liv där allting kan ske. Ett sinne som tror att den redan vet allt kommer stanna i utvecklingen och sakta desintegrera till något som kan uttrycka sig i bitterhet. Visst hade det varit enklare om man verkligen inte behövde veta?

Att förlita sig på allt man inte vet skapar ett tillstånd av evigt lärande och visdom.

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *